READING

Lucka 12 – Vad har månne Korv-Göran och Ande...

Lucka 12 – Vad har månne Korv-Göran och Anders Store gemensamt?

Man blir glad bara av att se Herr Korv-Göran, dvs Göran Lillkåll, som här ses sitta vid samma bord som veteranerna. Vad han har gemensamt med prästen Anders Store i Nedervetil kan man fråga sig, men då man börjar tänka efter så hittar man en hel del!

Bägge nämnda deltog till exempel i samma julfest häromdan och så har de ävenså blivit intervjuade under samma fest. Dessutom är de båda pojkar, glada sådana, med ett skratt som smittar av sig. De har även en annan sak gemensamt, den låga i deras hjärtan som brinner särskilt för omsorgen om veteranerna. Göran skjutsade veteranen Ole Fagernäs denna julfestdag.

Men, bär de på några julminnen som de vill dela med sig av?

Det tog jag reda på under veteranjulfesten som firades tillsammans med Nedervetil Pensionärsklubb i församlingshemmet i Nedervetil. 

Först ut är Anders Store som tillvardags arbetar som präst i Nedervetil församling.

Anders Store är präst i vackra Nedervetil. 

Anders berättar att hans barndomsjular var fyllda av skräckblandad förtjusning. Han var väldigt rädd för Piiskan-Paavo som brukar höra till Karleby – Nedervetilregionen. Vi söderöver har gått rätt fria från den varelsen. 

– En gång kom han faktiskt, denne Piiskan-Paavo. Han kom gåendes över vår gårdsplan utan att säga nånting och så tog han fram sin piska och rappade till mig över baken! He var int na rolit he!

– Vi barn brukade tycka att det var underligt att pappa alltid försvann ut i fähuset under samma tid som tomten gjorde sina besök i vårt hus. Pappa hann aldrig se tomten!

Anders läser julevangeliet på ren nedervetildialekt och det uppskattas bland de närvarande. Det blir på nåt sätt lättare att ta till sig då man hör det på dialekt. Hela historien känns liksom mycket närmare då Anders säger:

Maria linda in bååne å laa an i en itå. 

Anders frågar också om nån i församlingen kommer ihåg doften från fähusen förr? Många nickar jakande och så fortsätter han med att säga att han en jul följde efter sin pappa in till fähuset där också hästarna fanns. Han skulle hjälpa till att mata djuren. 

– Pappa for ti stalle å sku laga silppå åt hästa så di sku få ita. Ja hadd å en häst. He var en trähäst som hadd bara trii bein. Å så var e utan hövå, men he åt noo entå!

Församlingen skrattar åt kyrkoherden som bjuder på sig själv och sin historia och det är lätt att förstå att han är väldigt omtyckt. Präst-Anders är allas vän.

Göran Lillkåll har för flera år sen fått veterandistriktets märke i silver för sina insatser.

Göran Lillkålls engagemang veteranerna till fromma började för många år sen. Han har understött dem både ekonomiskt och med konkreta handlingar. Hans pappa var i Tunga 13, med uppgiften att vara pjäsriktare. Han klarade sig utan skråmor.

Hans föräldrar gifte sig 1944 och pappan har berättat att han skulle få permis för att få gifta sig. Det var en annan som fick permis för giftermål också. Påväg hemåt var det en sån granatkoncentration längs med vägarna så de inte vågade gå där utan gick istället 12 km i skogen. Pappa fick 14 timmars permission, sen fick han så lov att fara tillbaka.

Vad kommer Göran ihåg från barndomens jular?

Jaanå ja fick eitt äpel o en apelsin fö läng saan. Men, jag har en bror som är eitt år ynger och vi fick ein gang ilaag en grönan bil som var ti dra upp med fjädro. Hetee va no naating i hästväg på han tidn!

Vi bruka annons bara vara i föuse och hjälp mamm å papp.

Göran Lillkåll berättar också att de i barndomen brukade ha skrobock mellan jul och nyår. Vad i all världen var det?

Att ha skrobock var naating som båånen dzor. Man sku va utkläädd, med naasås skrobock för ansikte o så gick vi omkring mellan byns alla hus och försökte få loss lite gott. Jag kommer särskilt ihåg den gången då jag ställde min väska utanför dörren till ett hus, eftersom vi inte kunde visa hur mycket vi redan hade fått ihop. Så, vi klev in genom dörren och sen när vi kom ut tillbaka så hade jag en stövare i väskan! Han hade ätit upp allt!

Så kan det gå!

Vilka fina minnen vi fått ta del av hittills! Ha en riktigt fin fortsättning på dagen och adventstiden!

Här, en liten glimt av dagens känsla. Ord är överflödiga!

Min bästiskompis Gunnar Kolam! 

TACK så hjärtligt, Göran och Anders och alla andra vi träffat idag! Hoppas ni får en riktigt välsignad och God Jul!


RELATED POST

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.